Några tankar efter etapp 1

Inför dagens etapp i touren var ju matchen i matchen den mellan Dyvik och Hagström. Och jäklar vilken jämn nivå de håller. Inför VM drog Hagström det längsta strået och förvaltade ju det förtroendet med bravur genom att bli fyra. Idag tog väl Dyvik taktpinnen för den sista sprintplatsen. En annan fördel med Dyvik är väl att hon håller en högre allroundnivå än Hagström. Just nu lutar jag själv åt att Dyvik ska få åka. Blir det sjukdom i laget eller om Moa Olssons form vacklar så är ju Anna ett hyfsat alternativ i stafetten också. Tyckte hon visade fin distansform i Ruka innan fallet. Sen var det ju skitdåligt i Lillehammer men ändå. Synd med Hagström, känns ju ändå som att hon har en högre högstanivå.

Frida floppade ju rejält. Lite oroväckande ändå. Inga intervjuer blev det heller. Jag kan förstå att man är förbannad och besviken och behöver samla sig men låta sig intervjuas det ska man göra. Ska längden stå sig i konkurrensen då måste stjärnorna alltid vara tillgängliga, även när det går dåligt. Tänker ofta på Kalla som alltid stått där även när hon floppat med svarta ögon eller tårar på kinderna. Diggins har ju skaffat sig drömläge redan nu. Uppförsbacken för Ebba och Frida är väl nästan lika brant som slalombacken.

Kul ändå med Calle. Man gläds ju åt det lilla. Förbannad efteråt var han också, det var härligt att höra. Han såg ju stark ut på upploppet också. På 10 km i stafetten tror jag han kan vara viktig så hoppas hoppas det släpper lite för honom nu, det är han värd.

Imorgon tror jag förövrigt att Kalla är topp 10. Nu vänder det för henne!

Och Kläbo vilken åkare. Vilken teknik och lätt steg han har. Otroligt.

Rolig dag ändå tycker jag. Sprint blir ju mer spännande när det är i tourform. Kanske hela världscupen borde vara indelad i ett gäng Tourer istället :)