På lördag vänder det

Jahapp. Imorgon väntar den maffigaste och häftigaste och jobbigaste upplevelsen i det här OS:et. Stafetten. Snor lite text som skrevs här på Skidpepp för ett år sedan:

Jag skrev ju för några inlägg sedan att Skiathlon är den roligaste VM-distansen. Så är det ju. Ren glädje att få slå sig ner med en kaffe och bli underhållen i en knapp timme. Men stafett är nånting helt annat. En skräckupplevelse rakt igenom som inte har någonting alls med glädje att göra. En tävlingsform som är så spröd att en skida som lossnar från pjäxan eller ett dåligt beslut, eller en kasst vallad skida kan kasta oss in i en veckas landssorg och en ända lång väntan till nästa mästerskapsstafett och revansch. En stafett är ju egentligen bara en enda lång väntan på att nånting dåligt ska hända. En tävling där varje kurva känns som rysk roulette med 6 kulor i loppet. Fy fan säger jag.

Det måste vara alla hemska minnen tidigare i livet som gör att det känns så här för mig. Har ju varit mycket snack om det här med bortträngda minnen som kan återskapas, ja ni vet Quick och allt det där. Ibland har jag tänkt att jag skulle behöva det omvända. Jag skulle behöva nån terapeut som rotade runt i huvudet på mig och fick mig att glömma och tränga bort Niklas Jonssons förstasträcka i Falun 93. Eller förra årets vidriga Kallavallning i Oberstdorf. Eller varför inte den där jävla backen i Albertville där Majbäck parkerade med sina träskidor och man såg hur Ulvang seglade iväg och lämnade oss kvar med skammen och 1 dm snö under skidan. Eller när Fredriksson blev bortvallad med den klassiska sägningen ”Det är tvärkört”. Och Brink ska vi ju inte ens nämna här. Eller jo det ska vi. För det sätter ju fingret på det här med stafett. Intervjun med Elofsson och Fredriksson och Södergren som redan hade åkt sin sträcka glömmer jag aldrig. Fredriksson som redan tagit ut segern och så säger Elofsson helt plötsligt nåt i stil med att ”är dom inte lite närmare nu”. Usch.

Poängen är väl helt enkelt att den potentiella nedsidan i en stafett är så mycket större är uppsidan. En väggning är så mycket värre än vad en guldmedalj är underbar. Det är liksom Brink, Majbäck, Oberstdorfska vallabommen och Jonsson som dominerar mitt kognitiva schema, inte Kalla, Hellner och Nilssons guldinsatser. Så är det inte i dom andra loppen bara i stafett.

Det har ju gått fruktansvärt trögt hittils i Peking. Och man borde väl egentligen vara extremt återhållsam med sina förväntningar. Men jag tror det blir bra ändå. Och jag är ändå en evig pessimist. Jag tror först och främst att laget blir: Ribom, Andersson, Karlsson, Sundling. Möjligen att man svänger Karlsson och Andersson – det får de lösa bäst dom vill.

De stora utmanarna är såklart Ryssland, Finland, Norge och kanske USA och möjligtviiiiis Tyskland.

Tittar vi på förstasträckan lär Emma få gå mot Weng, Sorina, Matintalo (kanske?) och Laukli (?). Sorina är ju stark men jag tror inte hon tokspränger fältet på 5 km. Sverige med eller max 7-8 sek efter vid växling.

Sträcka 2 kommer det ju bombas på. Johaug kommer kanske få åka i kapp nån sekund och sen kommer det gå fort. Niskanen är ju i guldform. Brennan är vass och Stupak lär inte heller ge sig i första taget. Men att Andersson eller Karlsson skulle toksläppa här, det ser jag faktiskt inte hända. Dom kommer få slita men jag tror dom är med de bästa in till växling. Visst är Karlsson ett osäkert kort. Funkar återhämtningen och så vidare. Men jag tror det håller i fem kilometer.

På sträcka 3 är det dags att skina. Neppan är ju vass här men annars ser det mänskligt ut. Pärmen är ju i bra form. Men inte åker dom ifrån Ebba eller Frida. ELLER?? Nä jag tror inte det. Här avgörs det nog för Norges del. Håller Haga 5 km med dom här?

På sträcka 4 kommer det koka ner till om Norge är med och om Fosse kan spränga fältet. Jag tori inte det är omöjligt även fast hon sett risig ut. Annars blir det spurtuppgörelse. Sundling är utvilad, peppad och i guldform. Hon är bättre än Steppan och Joensuu (?). Största hotet tror jag är Diggins. USA har ju haft historiska problem i stafett så har vi lite flax är hon borta. Annars vinner nog USA. Annars Sverige. Bra odds ändå.

Nu funkar ju aldrig stafettmatematiken så det kommer såklart inte blir så här men ändå. Jag tycker det känns bra. Sen bygger ju allt på att vi närmar oss finnarna i materialet. Nu håller vi tummarna!!!!!!!