Tomheten

Salta
En ganska bra sammanfattning av mästerskapen

Jaha, så var det över. Inte bara VM utan Johan Olssons och Anders Södergrens karriärer. Det blev inte den där makalösa triumfen för Olsson som vi alla faktiskt trodde skulle ske. Istället kom Kung Bore och ställde till det för alla utom en viss norrman.

De där galna veckorna i Bruksvallarna gav inget femmilsguld. Istället ett skejtguld! Och på något sätt är det fint för nu efter lite distans har jag insett att jag hatar masstarter. Fullkomligt hatar dom. Och därför är det ändå härligt att Olsson får ett guld i den enda distansen vi har kvar från den gamla skolan. Visst, distansen är lite kort, men det är ändå individuell start.

Sverige gör sitt allra bästa VM någonsin och jag är ändå inte sprudlande glad. Varför? Jo därför att VM slutade i moll. Luften gick ur ballongen. Trots Olssons brons ett stort antiklimax.

Nu ska jag ta en funderar över hur peppad jag egentligen är på längdskidor framöver. Hörs snart!