02 januari 2008, av Johan

Kyparns krönika #1

Vi har stoltheten att presentera en ny krönikör här på Skidpepp. Johan Kilander heter han och är med oss nere på touren. Bortsett från att vara arkitekt till vardags är han stor fan av längdskidåkning. Han röker ej men för att illustrera hans diskreta framtoning fick han posera med lite bröd i nypan.

Kyparns krönika #1

Lägg dig i rygg och bit dig fast, skrek en av de norska coacherna i spåret. Idag räckte inte den taktiken riktigt ända fram. Åtminstone inte för de norska skidåkarna. På herrsidan var det ju istället tjeckernas och italienarnas dag.
Lite oväntat för mig som med egna ögon såg hur italienarna grundade med en ganska påver nyårsmiddag på Hotel Jehla. Jag åt samma sak och tror inte att jag skulle ha gjort så strålande ifrån mig på det.* Jag missade förstås panettonekakan och där kan man kanske misstänka en del otillåtna substanser. Det där som ser ut som florsocker och som Zorzi fick äran skaka runt kakan i i en påse kanske var lite special, så att säga.
Arianna lät sig väl smaka ska tilläggas.

På damsidan utklassade ju Charlotte, eller Karlotta Kallova som vi säger här, allt motstånd och hon har avslöjat sitt hemliga vapen: Singstar. På nyårsaftonskvällen möttes de svenska och norska damerna för ett litet karaokeparty. Uppenbarligen hade Marit inte hämtat sig riktigt efter den skrällen idag. Troligen har Kallova briljerat med Värsta schlagern och hur reser man sig efter nåt sånt? Man kan undra varför norskorna gick med på det. Det är ju fördel Sverige direkt och en tävling med handicap där bonusen inte är kommensurabel – Sverige är ju schlagerlandet nummer 1, det vet ju alla.

När ska de svenska herrarna börja med Singstar? Tänk er Mathias mot tex Petter. Jag är övertygad om att allt motstånd är tillintetgjort på nolltid. Ni som har sett Mars Attacks, kanske förstår hur jag menar.

Fast ska vi verkligen sätta vårt hopp till kaka och Markoolio? Jag tror inte det.

*Det kan tilläggas att jag lät de italienska idrottsmännen gå före mig vid min första tagning i buffén för deras andra (minst) och att maten efter dem knappt gjorde oss mätta. Hur hade det gått för dem om de inte visats denna vördnadsfulla artighet kan man fråga sig. Sa nån grazie?

Skriv en kommentar!

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

* Please Add the Values