Funderingar kring Skiathlon

Skrev igår i en kommentar att det här är det roligaste loppet under ett mästerskap. Började sedan fundera på varför. Är ju i sig en rätt knepig tävling som har nåt slags jippobetonat avsnitt i mitten där åkarna ska byta utrustning. Dessutom är det ju ett jäkla fånigt namn som borde ha fått mig att bli negativt inställd från början. Athlon betyder väl typ tävling/kamp på grekiska och ja skidtävling är väl alla tävlingar. Ibland har man ju kallat det dubbeljakt vilket inte heller ligger helt rätt i munnen. Men det kom väl till i en tid när skidåkningen skulle brandas om från skidåkare som kom fram bakom lador till varumärken och slalombackar.

Kanske har det har nåt med nåt slags positivt kognitivt schema som fastnat i mitt huvud. Många av mina bästa skidminnen kommer ju just från Skiathlonlopp. Första mästerskapsloppet som kördes var väl på VM 2003. Det hade jag på VHS och någon fredag varje månad när jag skulle dricka folköl med en vän åkte videobandet från Val di Fiemme fram. Vi upptäckte att det var ett fantastiskt sätt att genomföra en förfest på. 47 minuter tog det för Per Elofsson att gå från formsvacka till VM-guld. 47 minuter var perfekt att dricka två öl på innan det var dags att gå vidare. Nu har jag inte sett loppet på många år men minns det ändå i detalj. Brink och Teichmans ihopkrokning i backen. Fredriksson försök att ta medalj utan att ha en spurt. Den där Tore Ruud som man varken kände till före eller efter som höll på att förstöra dagen för Elofsson, Blommans “BRINK KOMMMMER”.

Södergrens VM silver i Liberec sitter ju också på näthinnan. Blommans dåligt maskerade glädje när ryssen föll och Södergren som äntligen slapp bli nedspurtad. Otroligt.

Anna Haags silverlopp i OS återkommer också flitigt på Youtube. Vet egentligen inte varför men jag var väl en sån som alltid gillade underdogsen och när Haag kom fram i skuggan av Kalla var det ju så jäkla roligt och hon höll när Charlotte föll tillbaka var ju extremt mäktigt.

Och sen såklart Olssons rackarrökare med taktikkörningen av Södergren och Hellner som bäddade för det där fantastiska upploppet, det glömmer man ju aldrig. Och Kalla förstås i OS.

Idag verkar det bli lösa spår. Calle får det nog tufft. Kanske kan Wille skapa ett nytt minne och nya 47 minuter som jag kan dricka öl till!