Engadin – Världscupavslutning

När Norge fick kalla fötter på grund av Corona så innebar det att vi blev snuvade på de klassiska loppen i Holmenkollen. Tack och lov så lyckades man lösa en ny tävlingsort i sista stund.

Det är ju nånting fint med avslutningarna. Alltid några åkare som lägger av och det brukar ju kunna bli rätt fina scener i målområdet.

Loppen då. Ja först ska det skidas 10/15 kom och sen blir det jaktstart 30/50 km på de resultaten från punkt a till b på söndagen. Låter ju som ett kul upplägg. Men risken finns väl att det redan är avgjort på damsidan åtminstone efter lördagens lopp. Men vi får väl se. De här sista loppen på året brukar ju kunna bjuda på lite överraskningar. Vissa är VM-mätta andra än hungrigare än vanligt. Kanske lite utrymme för överraskningar med andra ord. Fattar jag det rätt så kan Ebba fortfarande vinna distansvärldscupen. Nån som räknat på vad som behövs?

Burman är väl en sån som borde ha lite kvar i tanken. Inte sönderkörd i VM och med rejäl revanschlust. Kan nog bli bra.

Annars blir det för egen del mest spännande att se Charlotte. Det känns som mycket hänger på den här helgen. Var det ”bara” mag- och vallaproblen i VM eller är det berg- och dalbaneform fortfarande. Ett bra Engadin och Charlotte kanske satsar över OS. En katastrof och skidorna hamnar på hyllan. Kanske. Ser det bra ut för Kalla i helgen kanske vi ska ordna nån slags namninsamling för att få Kalla att satsa vidare mot OS. Vi är många som hänger här på Skidpepp så musklerna har vi om vi hjälps åt.

Nu ska jag utvärdera VM. Återkommer med lite tankar om det.