jan 30 2021 januari 30, 2021 januari 30, 2021 13Kommentarer av Martin

Var det början till slutet idag?

Publicerat i ,

Ja det här blir ett spekulativt inlägg. Onödigt kanske men det måste man ju få kosta på sig ibland. Det var ju en häftig dag i Falun idag där Svahns seger verkligen smakade gott och innebar att längtan till Oberstdorf bara blir större. En helg där Johaug inte längre var överlägsen var verkligen uppfriskande.

Men Kallas 48 plats idag lämnar mig inte helt ifred. Förra säsongen var ju ett ända långt harakiri för en Kalla-fan som mig. Hoppet tändes ju till sist i Holmenkollen. Kanske hade nånting fallit på plats. Fjärdeplatsen där tror jag också övertygade henne om att fortsätta en säsong till. Men nu då. Att drabbas av Corona var väl ungefär det sämsta som kunde hända henne. Och frågan är ju hur mycket mer hon orkar. Det lilla steget framåt förra helgen grusades ju rejält idag. 48-plats. Sist av alla svenskor och bara 10 färre efter sig än hon hade i loppet där hon fick hjärtflimmer. Det värsta är väl att hon själv inte vet vad som är fel. Så här sa hon till pressen efter loppet:

Det var som att köra med handbromsen i. Det är inte här man önskar att vara, säger hon.

Ingesson som känner Kalla bäst vet inte heller vad som är felet.

– Det är ett frågetecken med Charlotte just nu. Man vet inte vad som är fel, och hon har ingen förklaring själv heller. Det är som att hon kör med handbromsen i. Hon har aldrig upplevt något liknande. Så det är jävligt svårt att veta, säger han.

Det är en märklig förvandling från att i OS 2018 varit bäst i världen under några dagar till dagens nivå. Jag kan inte tänka mig att det handlar om en naturlig nedgång i kapacitet utan nåt måste gått snett i träningen. Men vad vet jag.

Nu är det bara en tävling kvar för Charlotte att visa nån slags form inför VM. Nove Mesto om två veckor. Och det finns väl inget som idag pekar på att det blir nånting mycket bättre.

Frågan är väl om Charlotte ens kommer vilja åka till VM. Om hon ens får en biljett. Om jag fattat det rätt blir det väl inte heller tal om att åka till Seiser Alm som har fungerat som hennes uppladdning inför de stora mästerskapen.

Jag hoppas såklart att jag har fel med det känns lite som att det här loppet kanske var början till slutet.

Det finns ju dom som hävdar att man ska sluta på topp. Själv har jag alltid gillat åkarna som trots att glansdagarna passerat har fortsatt att tävla för att de älskar sin sport så mycket. Jag gladdes tillexempel mycket åt att se Mattias Fredriksson harva runt nån säsong för länge på världscupen utan att prestera några resultat. Men med Charlotte känns det annorlunda. Man ser ju i ögonen hur mörkt det ibland kan vara och jag tror inte att hon kan nöja sig med att inte nå sina mål mycket längre till.

Hennes betydelse för svensk skidsport går ju inte att överskatta. Den måste väl ligga där uppe med Borg och Stenmark. Ingen Kalla inget svenskt damlag av dagens kaliber. Det är jag rätt säker på. Det är bara att lyssna på Frida när hon berättar hur hon lekte Tour de Ski på träningarna i Sollefteå.

Fan vad jag hoppas jag har fel här och att det snarare är som Churchill sa:

Det här är inte slutet. Det är inte ens början på slutet. Men det är, kanske, slutet på början

Etiketter: