Välformulerat om masstarter
Den fantastiska författaren och DN-kolumnisten Lena Andersson har idag (publicerades i natt på deras hemsida) skrivit en välformulerad krönika om hur masstarterna förstört längdskidåkningens själ. Ingressen:
”Införandet av masstart i längdskidåkning var en kapital felbedömning. Tävlingsformen går emot grenens inneboende logik och bryter i sämsta fall mot idrottens moral.”
Hon tar upp exemplet med Hellner och Olsson i skiathlonen under Vancouver-OS. Hellner blev tydligen intervjuad av ex-höjdhopparen Patrik Sjöberg om hur konstigt det måste kännas för Hellner som tränat hur mycket som helst för att vara starkaste skidåkaren och sedan får uppdraget att åka så sakta som möjligt när Olsson åkte ensam i tät.
”Att Marcus Hellner skulle satsa alla resurser han har under ett decennium för att sedan villigt stå tillbaka halvvägs in i ett olympiskt lopp vore omoraliskt att förvänta sig, och för Patrik Sjöberg lika absurt som att han skulle låta bli att hoppa så högt han kunde för att en annan svensk hoppade bra den dagen. Så som grenen höjdhopp är utformad behöver hopparna aldrig ställas inför dilemmat. Detsamma gällde länge längdskidåkningen, men av fruktan för dalande popularitet konstruerades sporten om på 90-talet.”
Hon fortsätter:
”Tidigare iakttogs följsamhet mot grenens inre logik, enligt vilken var och en startar för sig och tävlar mot alla andra oberoende av nationalitet. Sedan infördes masstart i distanslopp, vilket gav ett onaturligt och diffust mellanting mellan lagsport och individuell sport. Det har lett till många ospännande klungtransporter men framför allt har det förvanskat grenens förutsättningar. Latent i tävlingsformen ligger även ett brott mot idrottens moral, tävling på lika villkor.”
Ja läs hela texten själva, men jag måste även citera slutet också:
”Uppoffring ska inte byggas in i idrottsgrenar. Eftersom skidåkarna förnimmer allt detta men på grund av kravet på ödmjukhet lydigt förhåller sig till masstartens villkor, formar de i skymundan en halvdan variant av förutsebart kontrakt, bortom offertanken och nationens ära: ’Han gör samma sak för mig nästa gång’. Men det blir godtyckligt. Nästa gång står inte olympisk medalj på spel och avståendet blir mindre värt.”
Jag håller med helt och hållet. Lena är tydligen inte bara en fantastisk författare (läs Egenmäktigt förfarande!!) utan även en fantastisk skidentusiast med fantastiska tankar kring en fantastisk sport som inte riktigt är lika fantastisk längre, trots 11 medaljer eller vad det nu är!
Men: GO KALLA I TREMILEN!
Själv ser jag på nätet att Lena Anderssons krönika blir rejält sågad.
Låter som att någon har tänkt!
Någon=Lena Andersson om jag var otydlig :)
Tycker hon har många riktigt bra poänger.
Swestam, vad har det med saken att göra, att artikeln sågas på nätet? Säg någonting som inte ”sågas på nätet”.
Lena har även skrivit Duck City – läs den!
swestam
Vad menar du ”på nätet”?
Kunniga personer eller white trash åsikter?
Man ska inte läsa det totala mörker som kan synas i åsikter/kommentarer kring artiklar. Det är fruktansvärt deprimerande och väldigt onödigt.
Men, du kanske har sett verkligt insatta personer som riktat kritiken.
(det här är alltså ingen kritik mot dig givetvis!)
Det jag endast ville peka på att det var några som inte tyckte att den var så välformulerad på det sättet som Oskar skrev i inlägget. Och det var mer av kunniga personer. Jag lägger själv inte in någon värdering i detta.
Hon har rätt i att det är många problem med masstart, men eftersom hon inte väger dessa problem mot de uppenbara problem som också finns med individuell start, så blir det hela helt meningslöst. Skall man seriöst argumentera för den ena varianten före den andra så MÅSTE man erkänna de problem som finns med båda former!
Men i så fall kan ju precis samma argument användas för att påstå att endast tempolopp skall köras inom cykelsport! Det finns ju uppenbara likheter mellan landsvägscykel och skidåkning, taktiken är en del av spelet, uppenbarligen finns det många som inte förstår det.
Längdåkning är inte cykel. Jag gillar cykel och kär jag vill se det kollar jag på cykel. När jag vill se skidor kollar ja på skidor. Många verkar tro att skidor är ett substitut för cykel. Masstarten har så pass många problem att det ä svårt att åtgärda. När vissa pratar om cykeltaktik så är det uppenbart att de inte kan något om cykel heller.
@Kerstin
Läs artikeln innan du kommenterar.
Esk i DN tycker startnumren var för avgörande i intervallstart. Det stämmer, men är lätt att åtgärda med förbud mot hängåkning och längre slingor.
Naturligtvis kan man åtgärda problemen som finns i massåkning. Man kan t ex införa samma slumpelement som finns i individuell start, genom att man kunde ha bommar som slumpmässigt fälldes ned i masstartsloppen och är nere i 30 sekunder, då skulle man få samma slumpeffekt som i individuella lopp.
Att införa förbud mot hängåkning fungerade inte i triathlon, och fungerar naturligtvis inte heller i skidåkning.
Kesting det är direkt okunnigt att jämföra skidåkning med cykel. Det finns noll likheter! Heeeelt olika sporter som fungerar helt olika.
I cykel handlar det om att skydda sin toppåkare så mycket som möjligt från att ta vind. Beroende på bana och kupering så satsar man på sin spurtspecialist eller så för man fram sin klätter-specialist om det är ett bergslopp.
Du kör alltid som ett lag där hjälpryttare är försedda med tydliga roller innan loppet samt kan de få nya stallorder under loppets gång.
Cykel är 100 gånger mer taktiskt än skidor!
Där finns en del taktikmoment i skidor men inte alls på den uttänkta nivå som i cykel.
Du får ej drafta på längre distanser än olympisk i triathlon.
@Kurt
Ditt resonemang om intervallstarters orättvishet är bara löjligt.
I triathlon är det masstart så det är klart att det är svårare att förbjuda hängåkning. I intervallstarter skulle det inte vara några större problem, om man bara hade minst två spår.
Adrian nämner några stora skillnader mellan cykel och skidor, men det finns betydligt fler.
Kurt:
Vad pratar du om? Hur många femmilar från 1980-2003 var det någon som vann genom att åka i rygg på en bättre åkare?
Självklart bör fältet splittras upp och åkare med sämre FIS-poäng ska starta mellan de bästa åkarna. Banan bör vara 25km (kan dock vara en slinga på 10km och en på 15km så att publiken får se dem flera gånger).
Lena Andersson gör jämförelser med höjdhopp. Men i alla modena mästerskap har det ingått ett uppenbart lagmoment i höjdhoppet, när deltagarna på mästerskapen vägrar att hoppa ända upp till kvalhöjden i kvalet. Skulle höjdhopp vara en rent individuell idrott, så skulle medaljfördelningen ha sett helt annorlunda ut, många favoriter skulle ha slagits ut redan i kvalet.
En sak till:
Sedan 2005 har vi väl nästan bara en segrare i femillen som vi med säkerhet vet att var den bästa skidåkaren den dagen. I väldigt många av dessa lopp har ju åkare som absolut inte vunnit om de inte kunnat ligga i rygg på bättre skidåkare.
Kerstin, du pratar strunt. I höjdhopp handlar det överhuvudtaget inte om någon lagtaktik står över höjder, utan tvärtom att maximera sina egna chanser. Bra att du läst hela artikeln iallafall.
Att intervallstart är mera ”orättvist” än masstart ser jag som självklart. I intervallstart är ju skillnaden mellan startnummer extremt påtaglig. Inte bara att vissa åkare kan ha tur och hängåka sig till en medalj utan sent startande kan åka på tider från tidigare startande. Vidare kan föret varjera under loppet vilket kraftigt kan påverka resultatet.
Allt detta slipper du i masstart.
Fördelen med intervallstart är ju om du föredrar den tävlingsformen, då det ju är radikalt annorlunda än masstart. Mera rättvist är ju dock masstart.
Rimligtvis borde det finnas plats för båda. Personligen gillar jag inte hur elitskidåkningen är fullständigt organiserad runt värdskuppen. Jag hade föredragit om det funnits större plats för andra tävlingar. Nu styrs allt av hur den senaste nycken om vad som ska ingå i värdskuppen.
Kerstin, på vilket sett är det ett lagmoment att inte hoppa kvalhöjden? Det är ju för att få göra så få hopp som möjligt och inte mer än son krävs. Eller missförstår jag dig?
När man kan ta medalj på skidåkningens längsta och mest krävande distans, med den härt typen av muskelmassa… Är det verkligen den fulländade uthålligheten som testas då?
http://ipad.dagbladet.no/2014/02/23/sport/ol2014/sotsji2014/31989041/
Eller är jag fel ute?
Legkov är 178 cm lång och väger 73 kg. Inte någon kroppsbyggare direkt. http://www.sochi2014.com/en/athlete-alexander-legkov
Chernousov är 175 cm och väger 72 kg. Inget muskelmonster det heller. http://www.sochi2014.com/en/athlete-ilia-chernousov
Masstart är inte rättvist om sporten är tänkt som ett kraftprov där den åkare som själv kan åka en sträcka fortast vinner. Men vill man att längdåkning skall vara ett klungåkande positionspel med backspurt alternativt vanlig spurt med inlagda slumpmoment där folk kan åka sönder ditt material eller ”teamköra” genom att hindra folk från att åka i sitt tempo. Är syftet med sporten att det skall vara så är det såklart rättvist. Jag ser iallafall inte skicross som mer rättvist en vanlig storslalom.
Argumentet med tider att gå på tror jag inte på, det går möjligen att klämma ut någon extra sekund med aktiv matchning, men å andra sidan kan man även matcha tidigt startande åkare. Jag tror det relativt lätt att åtgärda problemet med hängåkning, och på långa sträckor spelar inte förändringar i väderleken så stor roll då alla är ute på banan samtidigt.