”Skidåkningen är inte längre nummer ett”
Zport har varit träffat en lugn och harmonisk Johan Olsson som är tillbaka i Östersund som världscupledare. Intervjun kretsar ganska mycket kring hans och Annas barn Molly. Ja, ni kan ju se själva ovan. På frågan om han förändrats sedan han blev far säger han så här:
”Ja, helt klart är det så. Nu prioriterar man helt andra saker. Det var ju fantastiskt roligt och överraskade att jag vann i världscuppremiären efter alla skadebekymmer. Men det är mycket roligare att se Mollys framsteg. Bara att se de första stegen i gåstolen gör mig så glad. Nu vill man ju helst vara hemma.
Jag har funderat på det där lite. Är man kvinnlig skidåkare och får barn finns det ju en slags fysisk mammaeffekt då kroppen mobiliserar krafterna på ett helt nytt sätt, men på pappasidan finns det ju inget liknande fysiskt, men kanske psykiskt? Visst, Johan säger att skidåkningen inte är prio ett längre, men samtidigt är skidåkningen inte allt och på så sätt kan han vara mer avslappnad kring världscupcirkusen. Det är ju lite svårare att applicera samma teori på Anders Södergren eftersom han haft det så struligt med skador och andra besvär sedan han blev far, men det stämmer säkert in på honom också.
Själv har jag inga barn och har ingen aning om hur det känns att få en knodd, för mig är det rätt så abstrakt och jag har svårt att relatera till hela situationen, men det verkar ju onekligen som att folk förändras rejält.
Nu hoppas vi bara att Olsson inte prioriterar bort allt för många tävlingar i vinter, vi vet ju att han kommer avstå Tour de Ski.
Tror att vi redan förra säsongen i samband med dagsländan pratade om att det bör finnas en pappaeffekt också. För det första tror jag inte mycket på att mammaeffekten har så mycket att göra med att kroppen får tillgång till alla dessa superhormoner eftersom det bör tas ut av det jobb som det innebär att ha en riktigt liten unge. Därför är jag helt och hållet inne på den mentala biten. Kan själv relatera till att jag blev bättre på att planera och prioritera efter det att jag blev pappa. Man måste göra det eftersom man inte längre kan sitta uppe på (alltför många) kvällar pga osäker nattsömn. Livet blir lite mer inrutat och enkelt, vilket nog beskriver det Johan pratar om rätt bra.
Anledningen till att han hoppar TdS är väl skadan och inte något annat, eller?
I alla fall har han uttryckt att så många tävlingar i rad som på touren skulle bli för hård belastning och fara för att skadan återuppstår och all rehab var förgäves och att han inte kan köra alls resten av säsongen.
Om han därtill kan umgås med dottern gör väl ingen skada.
Tror dock inte han prioriterar bort så många tävlingar, han kommer ju, trots att han väl uttryckt tvivel att åka i Kuusamo, frågan är väl om han kommer ta sig an klassisk åkning?
(vilken fantastisk bildvinkel det var i inslaget, jättebebis och liten Johan…)
Klart att det blir en förändring för Johan nu när han blir familjeförsörjare. Han kommer också att ha tid att leka lite i spåren när det blir lite för mycket av det goda
Har nyligen blivit pappa och jag upplever definitivt att jag orkar med mer. Om det är psykiskt eller mentalt vet jag inte. Tror det delvis beror på att man får energi av det omvälvande nya och dessutom blir bättre på att kanalisera den energin. Men i Johans och Marias framgångar förutsätter säkert exceptionell back-up. Det är trots allt elitidrott som kräver mkr tid och fokus.