Dagen efter

Nu har jag sovit på saken. Igår vad jag bara förbannad och besviken, tyckte Jönsson var en klant och de andra för orutinerade.

Nu med lite distans till det hela (och en dröm i natt där jag träffade Northug på en fest, ganska sympatisk var han faktiskt) börjar jag mer och mer tycka otroligt synd om de svenska sprintåkarna. Vissa hade enorm otur och andra.. ja vissa andra var nog bara inte tillräckligt starka. Det var OS och det var de bästa som var på plats.

Charmen men också problemet med sprint är just all slump och chansartade händelser. När jag tittar på snowboardcross eller vad det heter, som liknar sprint väldigt mycket, tycker jag bara det ser löjligt ut. Folk ramlar, det är trångt och jag kan inte känna någonting alls för sporten. Sen så inser jag att det inte är så stor skillnad mot skidsprinten… Men det är ju faktiskt sjukt kul när svenskarna vinner, det går inte att komma ifrån.

Äh jag vet fortfarande inte riktigt vad jag ska säga mer än att Jönsson hade en enormt dålig dag på jobbet. Om det var mentalt eller en fysisk svacka kan bara han tala om. Ska bli väldigt intressant att läsa vad han själv säger nu efter några dagar. Ida Ingemarsdotter borde gått vidare. Det låter som en dålig ursäkt med stavproblemet, men jag tror på henne.

Men en sak kan vi trösta oss med, det flesta i landlaget är jävligt unga och kommer kunna glänsa många gånger till framöver. Som Blomqvist skulle sagt: Härligt!

Och just det, jag höll på att glömma: NOG MED FJÄRDEPLATSER!!!! I sprint- och vanliga stafetterna tar vi medaljer.

Etiketter: