Man måste ju älska Burman

Mina känslor för Jens Burman bara växer och växer. En mer enkel och okomplicerad människa får man leta efter. Den återkommande liknelsen med Säcken Wassberg är nog inte så dum.

Inför femmilen så handlar ju mycket om förhandssnacket om att banorna är så tunga och att de kommer skörda sina offer och att åkarna kommer utsättas för en alldeles särskild prövning.

För Burman är det dock inte särskilt märkvärdigt. Så här säger han till Sportbladet:

Jag tycker det är lite överdrivet att det är så himla tufft. Man kan ju inte bli tröttare än man kan bli.

Och precis så är det ju. Som Thåström sa en gång; så enkelt är det och så jävla svårt är det.
Fasiken vad jag gillar dig Burman!!