mar 11 2021 mars 11, 2021 mars 11, 2021 19Kommentarer av Martin

VM Oberstdorf – Några tankar del 1

Publicerat i

Nu har dammet lagt sig efter VM och det är dags att utvärdera och fundera lite kring det vi var med om. Det blir ett hattigt inlägg med en hel del funderingar kring vart vi är, vad vi såg och vad skidsporten enligt mig behöver göra annorlunda för att behålla intresset.

Konstigt nog gick jag aldrig riktigt igång på det här mästerskapet. Ett klassikst 3-plusmästerksap. Trots många medaljer. Kanske berodde det på inramningen. Avsaknaden av publik och män i stora hattar med kobjällror går ju faktiskt inte att ersätta med några gubbar i wellpapp, även fast det initiativet var bättre än inget. Kanske berodde det också på att det i huvudsak handlade om Norrmän, Johaug, två svenskor och en boll.

Johaugs överlägsenhet på damsidan är ju inte bra för sporten. Tyvärr verkar ju avstånden mellan en toppad Johaug och alla andra snarare ha ökat. Johaugs kross i 10 km-loppet visar ju på att även om Johaug skulle börja tappa tid mot de övrig så är det många säsonger innan nån kan utmana på allvar om skidtronen. Man får bara vänta tills hon lägger av. Läste ett intressant inlägg hos Statistical skier om just detta. Och där är det också tydligt att Joahug sticker ut tillsammans med namn som Egorova, Skari och Di Centa när det handlar om överlägsenget i tid mot sina konkurrenter. Lärde mig ett nytt namn där också. Rolig Lukkarinen. Kul namn som jag inte känner igen sen förut.

Den norsk-svenska dominansen på damsidan gör ju inte heller att man blir sådär extra taggad. Bra för sporten är det ju inte varje fall. Men mer om det framöver.

Men vad var kul då. Alltså Jonnas guld har ju fastnat på näthinnan. Förutom Ebba är det väl Jonna som jag mest unnat en framgång. Ödmjukt har hon liksom hamnat lite utanför vår uppmärksamhet. Först bakom Stina och sen när hon håller på att ta över den tronen då kommer Svahn och vinner sprintvärldscupen med en tånagel framför Jonna. Det var riktigt kul att se henne åka skidor. Hon var verkligen bäst sett över hela sprinten den dagen. Det gör det extra roligt. Ingen Iversen-Bradburyvariant utan hon var snabbast i alla heat. För mig var det verkligen höjdpunkten under detta VM. Lika bra som hon var på skidorna den dagen lika kass var hon på att öppna champagnen på kvällen. Riktigt kul video att se när hon kämpar med flaskan. De dricker väl kanske inte så ofta.

Att sen Jonna och Maja vann teamsprinten var ju kul, i synnerhet för Maja som sjabblade bort den individuella sprinten. Men det där med sprintstafett måste man ju bara avveckla. Skulle kunna skriva en hel bok om hur värdelöst det är att se massa lag snurra de där varven. Det enda som är spännande är att se om nån ramlar. Men mer om det sen när jag ska presentera längdskidåkningens lösning på ett dalande intresse.

Ebba lider man lite med ändå. Hon gör ju ett stabilt och bra VM. Två medaljer är inte fy skam och det skönaste är kanske att vi slipper höra journalisterna tjata om just de där medaljerna. Men jag tror inte hon är skitnöjd. Hon såg ut som vanligt med den där väldigt höga lägstanivån men nån särskild formtopp var det ju inte. Och kan man inte få till de där formtopparna ja då blir man ju också utan de finaste medaljerna. Sen tycker jag tyvärr att hon gör en del misstag. Vet inte om hon har lite dåligt självförtroende i masstartloppen. Hon drar och drar fältet över långa tider men kan inte toktempoväxla och bli av med de bästa. Känns också som hon behöver slipa på utförsåkningen. Jag tyckte hon påminde en del om Kowalczyk i vissa nedförsbackar. Yvig och med lite för mycket respekt. Och sen dom där skidbytena…huvva vad tråkigt det var i Skiathlonen. Men Ebba är ju grym och målmedveten så hon lär träna extra på de här bitarna, det är jag rätt säker på.

Var kul att se Frida det här mästerskapet. Hon utstrålade ju en helt annan energi är under TDS. Hon mår nog bra i framgång och kan dra nytta av det. Och jäklar vilken spurt hon la på i tremilen, synd på handen men så kan det gå. Gissar att hon gärna hade slagit skratt-Weng där och då men hon får fler chanser. Två silver och ett brons är ju superbra.

Stafetten var ju vidrig. Tyckte Jonna såg riktigt stark ut. Skidor med fäste så hade hon gjort det bra. Kallas vallning var ju det värsta jag sett nånsin tror jag. Kollade om hennes sträcka och det där tappet i början är ju inte klokt. Det var kanske magstök också men vallningen fällde Sverige, så enkelt var det. Och det är inte okej. Visst det händer alla lag nån gång men Sverige för ofta. Undantar man stafetten så hade väl Sverige okej skidor i VM. Bra i sprinten, katastrof på stafetten, okej i mitten och för dåligt på femmilen. Tittar vi på de senaste två säsongerna så är det inte tillräckligt bra.

Annars var det faktiskt kul att se svenska herrarna. Den värsta deppen som jag har känt byttes ut mot nån slags framtidstro. Älskade Burmans lopp och Porromaas inställning var ju en helt annan än under touren. Då betedde han sig rätt barnsligt men nu såg han ju ut som en rutinerad världsvan åkare och uppträdde med pondus. Snyggt!!
Finaste bilden och ögonblicket på VM tycker jag är när Porromaa vilar i famnen på Burman efter stafetten. 6 getingar och gåshud på den.

Jag sa till honom att jag är stolt över honom, han gör det superbra//Burman

Kan Calle få hjälp och komma tillbaka då är vi ju hyfsat med där bakom Norge och Ryssland.

Sämst kanske var Svenssons val att köra ovallat i sprintfinalen. Vad kom det ifrån. Lite synd om man tror att enda chansen att köra för medalj i en final är att chansa på att de andra ska köra fegt. Han kanske behöver lite självförtroende från sprintdamerna. Också ett underbetyg till vallateamet tycker jag. De har ju Teodor i laget också. Han kunde väl testat det där på förhand? Men det kanske de gjorde, tråkigt var det varje fall.

Roligaste loppet var herrstafetten varje fall. Som jag inte ens hade tänkt följa slaviskt. Men jäklar vad kul det kan vara med skidor ibland. Den hade verkligen allt. Galna ryssar, is i rubben, svenska hjältar och riktig dramatik. Bästa loppet jag sett på länge. Vad den där Välbe sa till sitt lag den kvällen skulle jag gärna veta. Måste ändå säga att den kvinnan piggar upp.

Tråkigast var förutom stafetten att det blev ett sånt antiklimax vid målgången på femmilen. FIS har ju krattat för det här genom att inte se till att tydliggöra reglerna. Helt ofattbart att expertkommentatorer och jury kan vara på helt olika sidor av ett domslut. Det tyder på att FIS behöver förtydliga och kommunicera till åkarna. Men med de regler som finns så kändes väl ändå diskningen så här i efterhand solkar om ändå tråkig.

Ja det var några reflektioner. Återkommer med åkarbetyg och några tankar kring längdsportens utveckling.

Och tack till Håård och Blomman. Sista gången som ni bidrog till våra VM-minnen! Hedersutmärkelse till er för lång och trogen tjänst. Känns väldigt konstigt att andra röster ska få ta en plats i mitt skidlångtidsminnen – där har ni haft ensamrätt länge. Tack!