mar 20 2011 mars 20, 2011 oktober 20, 2011 37Kommentarer av Martin

Maria Rydqvist om längdåkningens utveckling


Maria tränar utförsåkning i Kollen – nåt som kan behövas i framtiden!

För några dagar skrev Oskar ett inlägg om att Jürg Capol funderar på att införa utförsåkning i världscupen. Åkarna ska först åka uppför ett berg och sedan ner. Reaktionerna i kommentarerna blev så klart rätt starka.

Jag tänkte att det skulle vara intressant att höra vad de svenska längdåkarna tyckte om utvecklingen, då deras åsikter sällan lyfts fram, så jag mailade de jag kunde hitta en adress till. Den enda som svarade var Maria Rydqvist (som alltid svarar blixtsnabbt när man undrar något – tack för det Maria!). Som vanligt var det ett välskrivet och uttömmande svar så jag klipper in det här nedan i sin helhet.

Kanske druttar det in nåt mer mail från någon annan åkare och då lägger jag naturligtvis in det i det här inlägget.

Så här säger Maria om utvecklingen:

Klurig fråga. När jag först hör om en förändring ser jag ju först utifrån mig som åkares ögon. Då är min första reaktion är att det är spännande och häftigt med alla förändringar i längdsporten. Den ständiga utvecklingen gör att ingen säsong blir den andra lik och att vi hela tiden ställs för nya roliga utmaningar. Världscupen hade aldrig varit samma upplevelse som nu om sprinten, pursiuten, Tour de Ski mm aldrig hade kommit och vi fortfarande kört samma lopp som på 80 och 90 –talet. Jag tycker framförallt att det är väldigt kul att vara åkare med alla dessa förändringar.

Den andra sidan av saken är förstås att det kan bli väl mycket nytt ibland. Att det får bytas skidor under 3 och 5 milslopp under VM till exempel. Känns som en rätt konstig grej. Ser man till andra idrotter finns det väl heller ingen annan gren som förändras som vår. Då kan man förstås känna att det hela blivit lite pajasaktigt med rädsla för att sporten helt mister sin trovärdighet. En gren har ju heller ingen speciellt status när den precis är ny och som åkare vet man ju inte vad man ska träna och bli bra på. Ena säsongen är det lång sprint andra kort osv. Det blir såklart lite konstigt.

Tävlingen i Polen med både uppför och nerför . Ja. Först tycker jag att det skulle vara skithäfitgt att åka den där tävlingen och så samtidigt känns den förstås lite plojig. Det är inte lätt att veta var gränsen ska gå men jag menar ändå att många förändringar faktiskt varit bra. Trots att många varit emot dem från början.

Att det blir lite mer show över längdåkningen är trots allt väldigt positivt och nödvändigt. Idrott måste vara så idag och det funkar liksom inte att vi ger oss ut på en 3 milslinga i skogen och kommer tillbaks efter en och en halv timme. Vi kanske kan tacka alla förändringar för att längdåkningen fortfarande lever och är intressant. Publiksiffrorna växer. Då måste sporten vara intressant, eller hur? Det finns självklart gränser men jag tycker inte man ska vara livrädd för förändringar.”

Etiketter: