Äntligen en medalj till Ida!!

Ida har ju under flera mästerskap lyckats pricka in formen riktigt bra men aldrig riktigt lyckats hela vägen upp på pallen. I OS förra året åkte hon ut i kvarten och i Liberec året innan hamnade hon på en snöplig fjärdeplats.

I torsdags såg det riktigt bra ut men då kom väderkvarnen Kowalczyk i vägen och så var den dagen över.

– Efter sprinten förra veckan var jag riktigt besviken för jag kände mig så satans stark! Att det ska vara en skida som sätter dit en, så kändes det fruktansvärt.

Det skulle krävas lite hjälp från en stafettpartner för att första mästerskapsmedaljen skulle ros i hamn för Ida. Partnern var inte mindre än Charlotte Kalla och med den Tärendö-raketen i storform på perfekta skidor, ja då blev det ganska så kul!

Själv var jag faktiskt ganska förvånad över att man tagit ut Kalla till sprintstafetten. Så himla bra är hon väl inte i klassiskt. Ack så fel jag hade. Hon krossade ju hela världseliten på sin sistasträcka!! I klassiskt!! Själv så stod jag på bron strax efter att hon lämnat stadion och satan vilken lucka hon fick på en gång!! Tur att hon inte gjorde rycket i Hellnerbacken för då hade det blivit tufft att fortsätta kalla den Hellnerbacken. Jag hade fullt schå att hinna tillbaka till målet för att se målgången. Se och se… det var ju dimma. I mixade zonen var det äntligen lite leenden på de svenska journalistläpparna. Vilken jävla lättnad!

Sen att det inte gick lika bra för herrarna gör ingenting. Speciellt med tanke på att Kanada tog guld! Vilka krigare! På allas läppar: riktigt bra för längdsporten att dom tog guldet.

På grund av extremdimman kunde inte Ida andas ut förrän upploppet, trots att Kalla ledde så stort:

– När jag ser Charlotte komma ut ur dimman, då insåg jag att ”fan det här fixar vi”!!

En norsk journalist frågar på presskonferensen hur det känns att äntligen ha bra skidor igen. Ida svarar självsäkert:

– Dom andra hade kanske räknat med att vi skulle ha dåliga skidor men nu insåg dom att nu är svenskarna tillbaka!

YES!!!

Till sist måste jag även gratulera Astrid Jacobsen som rest sig från de döda (höll jag på säga) och tog en medalj idag. För ett par år sedan trodde läkarna att hon inte ens skulle kunna komma tillbaka till ett normalt liv. Hon sa på presskonferensen efter loppet att det kanske var tack vare att hon vägrade släppa drömmen om att vara i toppen igen lyckades hon komma tillbaka och ställa sig på pallen.

Läs mer: Aftonbladet, Expressen, DN, Zport.se

Etiketter: