Inför vintern: Maria Rydqvist

Inför vintern är tänkt att bli en serie intervjuer med svenska skidåkare inför vintersäsongen. Hur många det blir beror helt på hur mycket tid vi har för det, men vi kan hoppas att det blir några! Först ut i serien Inför vintern: är Maria Rydqvist.

Maria har tillhört landslaget på ett eller annat sätt under flera år, fram tills i början av sommaren då hon var en av de tjejer som hamnade i kläm mellan de mer etablerade seniorerna och de yngre up and coming juniorerna, vilket ledde till att hon förlorade sin plats i U-laget. Men de som följt hennes hemsida och dagbok under året har förstått att verkar inte lidit någon nöd på tjejen. Till exempel har hon, tillsammans med några andra skidåkare utanför landslaget, dragit ihop olika små träningsläger där de inblandade turas om att arrangera vilket verkar ha fungerat över all förväntan.

Om man ser tillbaka ett par år har Maria haft en del strul under just sommarperioden, hälsenan 2007 och knät 2008. Jag hade tidigare tänkt fråga henne hur det känns nu i sommar när det inte varit något strul, men blev tvungen att ändra frågan då hälsenan började strula igen. Maria förklarar:

– I Somras gick träningen allt bättre. Jag började kunna springa lite och diagonala mer och mer, vilket var väldigt skönt. I slutet av augusti överbelastade jag tyvärr senan igen och fick bakslag som nu hängt i snart en månad, vilket ställt till träningen en del. Har stakat och skateat och kan först nu börja diagonala försiktigt. Jag försöker bygga upp senan men besvären återkommer. Hoppas dock fortfarande att jag snart ska komma på hur jag ska komma ur problemet. Får jag bara träna bra i oktober och november ska det nog ordna till sig ändå. Innebär detta en försenad form är det väl så. Säsongen är ju ändå inte bara november.

Är det bara diagonalåkningen som inte fungerar?
– Skatingen går oftast bra och smärtar bara i det sämsta stadiet, de gånger senan varit rejält uppretad. Detta har då oftast gått över efter någon vecka. I vintras var det bara den klassiska åkningen som besvärade mig och som läget också är just nu. Jag har provat ganska många behandlingar och frågat flera expertiser, svaren jag får brukar variera. Att massera vaden är bra och rehab är också bra. Antiinflammatoriskt kan hjälpa vid akut överbelastning och när man är desperat, men är knappast någon lösning. Ingrepp är inte akutellt eftersom ingenting är trasigt eller syns på röntgen. Kanske finns det en snabb lösning som jag snart kommer komma på eller också är det bara tålamod som gäller. Trots allt har ju folk besegrat skador som är tusen gånger värre än min.

I ett dagboksinlägg från förra veckan reflekterar Maria hur det är att vara tillbaka en sväng i Östersund där hon bodde fram tills drygt ett år sedan. Det fick mig att undra över hur det fungerar rent träningsmässigt.

– Älvdalen erbjuder bra träningsterräng och bra klimat men sparringbiten saknas förstås. Därför har det såklart blivit viktigare sedan jag flyttade att jag tillvaratar de tillfällen till sällskap som ges. Läger prioriteras och ibland far jag upp till Östersund och hälsar på. Jag tycker det är viktigt med sparring men tänker också att det går bra att inte ha det varenda vecka.

Apropå läger och sparring, hur har det gått med träningsgruppen ni dragit ihop?
– Vår lägerverksamhet har varit ett lyckat inslag som faktiskt fungerat ännu bättre än jag vågat hoppas på. Massor av motivation och lust har det gett tillsammans med glädje och gemenskap. Vi tränar bra och testar nya miljöer. Samarbetet har fungerat perfekt och man har fått lära sig en hel del om hur man kan fixa saker själva. Inte dumt!

Blir det kanske ett s.k. team av det hela?
Några planer på ett team har vi däremot inte utan fortsätter med på vårt koncept, att alla är välkomna. Det är bara kul att vi är många olika.

När jag frågar om Maria satt upp några mål med vintern blir svaren lite mer svävande.
– Vad gäller tävlingsbiten åker jag numera skidor enbart för min egen skull och fokuserar därmed inte på uttagningar. Jag tänker därför inte så mycket på vilka tävlingar jag ska åka utan koncentrerar mig på det enda jag kan påverka, att åka fortare!

Ditt förhållningssätt till tävlingar låter väldigt sunt, mer än att åka snabbare än tidigare?
Vad gäller uppsatta mål till vintern så har jag givetvis dem. Däremot är jag inte riktigt i det läget nu att det är viktigt att fokusera på dem. Just nu är största målet (liksom det var i fjol vid denna tid) , att hitta en kropp som är frisk och skadefri och tål att tävlas med en hel säsong. Optimal träning och formtoppning är viktigt, men bara då man kommit ända fram till startlinjen. Man blir i alla fall ännu mer sugen att tävla efter avbrott och det är aldrig fel att vara!

Nu hoppas vi att Maria kan få bukt på hälseneproblemet snarast så att hon kan ställa upp i Bruksvallarna i november. Eftersom skiathlon och långa skatelopp är Marias favoriter passar inledande tävlingarna i Bruksvallarna bättre än för många långloppor utanför landslaget som har klassisk teknik som starkaste sida, just eftersom det enda loppet som går i distans är i fri stil.