Det kom lite tårar ändå

Marcus Hellner är inte den som brukar skapa rubriker utanför skidspåret. Han drar inga klatschiga oneliners, han snackar inte skit om andra. Han är, som min kompis Kristoffer skulle sagt, urgullig!! Men rubriker skapar han. I spåret. Genom att vara så överjävligt grym! Men,

Efter målgång och promenaden till SVT:s Yvette såg han rätt så lugn ut, som vanligt. Han var väl lite förvånad, men inte kaxig, bara lite förvånad. Var det verkligen på riktigt det här? kanske han tänkte. Han bara skrattade.

Skillnad var det när Emil Jönsson kom till Yvette, då var det tårar med en gång. Han var så lycklig över att ha brutit mästerskapsförbannelsen samtidigt som han hade en annan svensk med sig på pallen. Det var så fint.

Enligt Aftonbladet dröjde det ett par timmar innan polletten verkligen föll ner för Hellner. Det var på prisceremonin inne i Oslo framför tusen och åter tusen norskar, då han tack vare sin seger fick sjunga med lite i den svenska nationalsången, ja då, då kom tårarna hans. Då måste han förstått.

Sedan, efter prisutdelningen träffar SVTs Ola de svenska medaljörerna. Hellner bara skrattar. Pratar om hur härligt det är att vara i den formen han är i. Skrattar igen. Frågan är om han ändå verkligen förstått vad han gjort?

Väskan är packad. Mitt tåg västerut går 15:39 i morgon. I natt kommer jag somna med ett leende på läpparna.

Grattis Marcus till det mäktigaste VM-guldet på väldigt länge!

PS. om ni inte sett Hellners videodagbok från dagen innan guldet så gör det. Man verkligen känner hur sugna de är att komma ut och krossa!